Ja, nu är jag här igen... Tittar in på andras bloggar då och då, läser min egen ibland.
Vet inte riktigt vad som fick mig att vilja skriva något just idag. Minns exakt vad som pågick tiden då jag skrev det senaste inlägget här. Jag saknar den tiden.

Jag har hunnit med mycket sedan dess. När jag tittar på min presentation så ser jag att jag har några X att lägga till.
Det får jag göra någon gång.

Jag vill nog egentligen bara prata med någon. Eller få ur mig saker.
Jag har kännt mig så ledsen de senaste dagarna.
Eller ledsen kanske inte är rätt ord, men tom. Som ett skal som bara vandrar omkring. Tafatt i allt jag gör, saker tar längre tid och jag måste tänka efter mycket.

Har en tom känsla i magen. Men jag vet att så fort jag får mat framför mig så kommer jag känna mig mätt igen.
Jag är full av kärlek egentligen. Så fort jag tittar på min familj och min pojkvän så översköljs jag av känslor. Lycka för att dom inte vet vad jag känner. Oro för att dom ska få reda på det någon dag. Ilska för att jag inte kan vara vanlig. Avund för att jag inte kan släppa allt och låta det vara.

Bara vara, men det går inte.
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igårkväll när jag och min pojkvän låg i sängen så sträckte jag på mig. Jag hade på mig höga pösiga jeans och en kort jumper, så min mage syntes lite grann.Han började smeka mig över magen lite så där mysigt när han stoppade vid mina revben. Han tog t...

Vilken värdelös dag det blev.Lämnade huset utan någon vattenflaska, var borta ett par timmar och när jag kom hem igen hade jag ett hål i magen kändes det som. Åt tanklöst i köket. Drack ett stort glas vatten innan men det hjälpte inte.Nu sitter jag h...

Häromdagen när jag var hemma hos min pojkvän så började han skratta åt mina minimala tuggor. Det har alltid varit en lite rolig grej, att jag dricker små små klunkar av allt medans han i sin tur kan svepa ett halvt glas vatten i en mun.Jag tog ett be...

3:e jävla februari 2008. Det var då jag skrev mitt första inlägg här.Och jag har fortfarane kvar den här bloggen. Jag läser ibland, funderar, tänker tillbaka och kommer fram till att inte mycket har förändrats. Letar efter gamla bloggar som jag bruka...

Något som ger mig lugn är när jag kan se exakt vad jag har på min tallrik. Speciellt när jag måste äta ute, eller med andra människor. Att kunna se exakt hur mycket, måtta med ögonen, visualisera ett dl-mått bredvid maten... gör allting så mycket enk...