Jag brukar inte vara den som förespråkar och predikar om hur man ska vara tacksam för var sak. Tänka på barnen i Afrika och så vidare.

Men det slog mig häromdagen hur mitt liv hade sett ut, om jag inte växt upp i Sverige, utan i ett land som har det betydligt sämre ställt, både ekonomiskt och emotionellt.

Jag hade antagligen inte haft några problem med att komma ur sängen på morgonen. Jag har alltid sett min säng som min egen lilla fristad, med ett mjukt duntäcke, nya rena lakan som doftar gott, mjuka kuddar. Det är inte alla som kan vila sitt huvud så på natten.

Jag hade inte kunnat tvätta mitt ansikte med rent vatten. Inga kontaktlinser.
Bodylotion, mascara, parfym. Sådan lyx.

Att ha möjligheten att låta vattnet rinna medan man borstar tänderna, och kanske slänga tandkrämstuben liiite för tidigt, för att man inte orkar klämma ut det där lilla, sista.

Möjligheten att använda Internet. Hålla kontakt med människor, och dagligen få veta vad var och en håller på med. Oavsett om man bett om det eller ej.
Att kunna säga, skriva och göra vad man vill. Protestera när något är fel och fira när man är glad.

Jag har två ben, och två fötter. Hela min kropp är i perfekt fungerande form, och jag kan göra fantastiska saker med den. Att bara sätta ena foten framför den andra, har tagit mig ett steg framåt. Något som vi gör så instinktivt, så alldagligt, ibland utan att tänka efter, och ibland efter noggrann planering.
För en del är det bara en tanke. Kanske en dröm.

En dröm. När jag nu tänker på min dröm... det känns så enfaldigt.
Men samtidigt kan jag inte släppa den. Alls.
Jag kan inte släppa den. 

 

J

28 januari 2011 22:20

Bra skrivet! :)
Hur lång är du föresten? Är vikten till höger din nuvarande vikt? :)

http://painfulsecret.bloggplatsen.se

minceur

29 januari 2011 00:47

Tack!
Jag uppdaterade listan idag, jag är ungefär 173cm lång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igårkväll när jag och min pojkvän låg i sängen så sträckte jag på mig. Jag hade på mig höga pösiga jeans och en kort jumper, så min mage syntes lite grann.Han började smeka mig över magen lite så där mysigt när han stoppade vid mina revben. Han tog t...

Vilken värdelös dag det blev.Lämnade huset utan någon vattenflaska, var borta ett par timmar och när jag kom hem igen hade jag ett hål i magen kändes det som. Åt tanklöst i köket. Drack ett stort glas vatten innan men det hjälpte inte.Nu sitter jag h...

Häromdagen när jag var hemma hos min pojkvän så började han skratta åt mina minimala tuggor. Det har alltid varit en lite rolig grej, att jag dricker små små klunkar av allt medans han i sin tur kan svepa ett halvt glas vatten i en mun.Jag tog ett be...

3:e jävla februari 2008. Det var då jag skrev mitt första inlägg här.Och jag har fortfarane kvar den här bloggen. Jag läser ibland, funderar, tänker tillbaka och kommer fram till att inte mycket har förändrats. Letar efter gamla bloggar som jag bruka...

Något som ger mig lugn är när jag kan se exakt vad jag har på min tallrik. Speciellt när jag måste äta ute, eller med andra människor. Att kunna se exakt hur mycket, måtta med ögonen, visualisera ett dl-mått bredvid maten... gör allting så mycket enk...