Ja, så nu är jag här egentligen. Har det verkligen gått fem år sedan jag skapade den här bloggen? Jag minns allting. Hur jag knattrade på tangentbordet i datorsalen i skolan, livrädd för att jag inte skulle hinna klicka ner innan någon gick fram till mig. Varje tugga i matsalen som slank ner, som kom upp. Alla promenader runt i stan. Alla frusna nätter. Joggingturer i snön, joggingturer i solsken.

Och nu är jag tillbaka, och det är lika skönt då som nu att skriva och låta fingrarna dansa och tanken flöda. Jag är väl rätt så övertygad om att det inte är någon annan än jag själv som kikar in här längre. Men om det är någon kvar så får ni hemskt gärna säga hej.