Något som ger mig lugn är när jag kan se exakt vad jag har på min tallrik. Speciellt när jag måste äta ute, eller med andra människor. Att kunna se exakt hur mycket, måtta med ögonen, visualisera ett dl-mått bredvid maten... gör allting så mycket enklare.

Det har varit en bra dag idag. En typisk söndag. Solen verkar vara här för att stanna, och jag spenderade större delen av dagen till, hör och häpna - trädgårdsarbete. Det trodde jag aldrig i livet. Säga vad man vill om att rensa ogräs, men gör man det tillräckligt länge så blir man allt lite trött.

Imorgon vankas det morgonpromenad, och sen kommer jag ha lite dötid på stan på eftermiddagen. Då blir det en till promenad. Yes!

Jahapp. Trodde jag var klar med hetsandet, men tydligen inte.
Vill lägga mig ner och gråta så trött jag är.

Ja, bestämde mig lite sådär spontant igårkväll för att det var dags för en liten fasta. Kanske för att gottgöra dom senaste felstegen, kanske för att mitt sinne helt enkelt behöver det. 

Hur som helst har det gått otroligt bra. Jag har varvat te, vatten, buljong och lite funlight. 

Idag lämnade jag även in min slutuppsats, och ord kan inte beskriva hur lättad jag känner mig. En hel värld full av tid uppenbarar sig nu, och jag kan göra saker jag tycker är roliga. Utan att ha dåligt samvete över att jag inte pluggar. Så. Skönt.

Imorgon har jag fått i uppgift att åka och storhandla. Eller ja, så mycket man nu kan storhandla på en person och en bil. Men det ska bli bra, kräver bara lite planering. Tur att jag älskar att skriva listor... 

Jag har inte riktigt bestämt när jag ska bryta fastan än, kom jag på nu. Märks verkligen att det var längesen sist, men en dag till går nog bra. Imorgon ska jag nog väga mig också.

Sov gott alla!

Jag har vissa ställen som är förbjudna ställen, som jag aldrig sätter min fot på. Pälsaffärer. Dior-butiker, Make Up Store, och snabbmatsgrillar, för att nämna några. Funderar på om jag ska göra mitt kök till ett sådant ställe. Det är så lätt att bara gå ut därifrån, och sedan kan jag sluta tänka på mat nästan direkt. Så lätt men samtidigt så svårt, det fick jag erfara idag. Usch. Jag gick en kvällspromenad. Har hittat en sådan bra spellista på Spotify, där varje låt håller en bra takt för powerwalking. Jag finner det så enormt peppande att gå i takt, man vill ju liksom inte sakta ner. Älskar att gå i kvällssolen, för skuggan gör att mina ben ser så långa ut.

Jag vet inte varför, men jag har kännt mig så otroligt svart dom senaste dagarna. Har knappt haft orken att prata med någon, och när jag blivit tvingad känner jag direkt hur mina taggar fälls ut. Försöker vara som vanligt, försöker att inte göra väsen eller väcka uppmärksamhet, men hur lätt är det när man bara vill skrika åt någon att sluta prata? Vråla i all oändlighet när en kork sitter för hårt för att öppnas? När det är så fruktansvärt jobbigt att strumporna inte matchar, när man är så förvirrad att man sätter in sin nybryggda kopp kaffe i kylen när man letar efter vitaminerna. Jag känner att jag bara vill sova bort det här och vakna upp till en annan dag, en bättre dag.

När han frågar om jag mår bra. Om jag håller på med något konstigt. När han säger att jag kan berätta allting för honom, det vet jag va? När jag ser hur han tittar. Känner hur han undrar. Så synd att jag aldrig skulle kunna förklara för dig.

Vilken jävla skitdag det har varit. Vill lägga mig ner och bara sova, spola tillbaks, och börja om. Finns inget, INGET som påverkar min kropp och mitt sinne så negativt som stress. Allt bara förstörs och jag kan inte tänka klart.
Men det måste finnas stress. Jag är vid den punkten i mina studier att om jag inte känner mig stressad, så borde jag känna mig stressad av att jag inte känner mig stressad. You feel me? Men snart, snart är det över. Förhoppningsvis är jag hel tills dess.

JAG MÅR SÅ ILLA OCH DET ÄR FÖR ATT JAG HAR ÄTIT.