Finns det egentligen någonting som är mer mat-avtändande, än att lyssna på andra som äter? Vid frukosten idag när jag sippade mitt svarta kaffe var allt jag kunde höra: tuggande tänder,
slafsigt saliv,
morrande magar
och något ansträngd andning genom näsan.

Som att man vill hinna andas och äta samtidigt, så mycket som möjligt och så snabbt som möjligt. Så. Vidrigt.